-

Jag orkar inte vara runt människor just nu. Jag orkar inte försöka få människor att gilla mig. Jag är jag, duger det inte så behöver vi inte prata. Är så trött på allt! Allt om hur man ska vara och se ut och bete sig. Jag är trött på att hela tiden försöka. Jag är bara en människa, en ganska liten och skör sådan.

Samtidigt så önskar jag bara att jag var allt det där som andra förväntar sig att jag ska vara.

Det finaste man kan säga till någon är att man älskar den precis som den är. Med alla dess sidor, både de bra och de dåliga. Det är något vackert med att älska någon villkorslöst.


Vad vet jag?

Jag vill bara ha någon just nu som skulle vara påväg hit in this moment bara för att vara med mig. Någon som det gör ont i vid tanken av att jag är ensam. Någon som bryr sig, bryr sig tillräckligt för att visa det. Någon som jag är och vill vara, som skulle åka mitt i natten för att trösta eller finnas. För det gör ont i mig vid tanken på mina kära ensamma.


Staying strong

Tell me what you want. Take the easy way and give up or take the long road to recovery. I just wanna put a smile on your face and be gone with the pain. I guess second chances only exist in movies


Makes no sence

This sucks and you make me hate myself


Update

Den där halvtimmen efter att man gråtit är himmelsk. Även om problemet inte är löst så fylls man av en lugnande känsla. Det jobbiga är dock om man gråtit och fortfarande är ledsen att man kan börja gråta för vad som helst typ, iaf jag haha. Liksom helt plötsligt när jag kollade på extreme home makeover så började det igen. Det handlade om en liten flicka som inte hade några ben och det brast när hon donerade sina gamla proteser till barn i Haiti. Gud asså haha... Så söt tjej. Jag är ju iof en sån där tönt som sitter och gråter till home makeover även fast jag älskar livet x)

Just nu ligger jag i sängen och leker med syrrans top model bok. Det är typ mallar av "modeller" som man sen ritar kläder på, lite som klippdockor. Jennifer bad mig rita lite i den och för att vara ärlig så gör jag det gärna haha.


Ingen bra dag

Jag vill bara härifrån. Känner mig bara sjuk och deppig. Ingen vill ha mig. Det är hemskt att vara sjuk och ledsen samtidigt. Blir känslig av att vara sjuk och så förvärras det av allt som händer just nu. Började liksom smyggråta på bussen på vägen hem och sen fick jag göra allt för att samla mig tills jag var hemma. Det är bara ett bevis på att man inte kan springa ifrån sina problem


Fan

Jag saknar dig. Fan fan fan


Empty

Jag vet inte vad jag känner, vad jag borde göra eller vad det är som händer. Jag vet inte vad jag vill. Den här dagen började dåligt och kommer sluta med ångest i sängen. Jag vill bara vara lycklig. Varför kan jag bara inte sluta bry mig om vad folk tycker och göra sånt som gör mig glad? Jag borde bara skita i allt andra tycker och alla normer. Vad är det för fel med att vilja må bra?


,

Jag är ingen tuff person. Jag är känslig, jag blir lätt sårad, jag ängslar mig och oroar mig. Men det gör också att jag har lätt att älska, lätt att förlåta. Vem säger att vara tuff betyder att vara hård och stark? Jag tycker att allt jag varit med om har gjort mig tuff, fast på mitt sätt. Men ibland så känner jag mig bara så liten, så sårbar och så svag... Jag vill inte vara sårbar, men jag vill inte heller ha ett skal så att allting bara rinner av mig. Jag vill vara jag och det är såhär jag är, mjuk och känslig, ömtålig. Jag är inte perfekt, även fast jag ibland gärna tror det haha... Jag gillar att veta saker, kunskap är makt som ni säkert hört ;p Jag tycker inte om att ha fel och jag erkänner det helst inte, även fast jag blivit bättre på den punkten. Jag tycker att jag själv är roligast i världen (bortsett från William aka lilla bloggen). Ni kanske undrar varför jag viker ut mig såhär och jag måste bara säga att det är befriande på något konstigt sätt. Jag behöver skriva av mig för att komma ihåg vem jag är.

Jag är så svår att förstå. Det finns bara två personer som känner mig bättre än jag själv. Jag har svårt att förstå mig själv ibland haha.

Nä nu är det slut på det djupa och vi välkomnar det ytliga; Svenska Hollywoodfruarna!! Maria and Mindy in my heart!


En tanke, sen är jag körd

Jag kan lura alla andra men inte mig själv. Det är svårt att andas. Det gör ont att leva.


-

Jag kan inte glömma, men jag kan låtsas. Jag är bra på att låtsas. Det är skönt. Det gynnar mig. En dag kommer jag att glömma, då låtsas jag inte längre. Jag vill leva


.

If this is what life is about, I don't wanna play anymore. Take me to the next level


Bibbidibopidibo

Goodnite y'all!
Här ska det sovas! Ligger dock med askungelåten i huvudet...(rubriken) och it's driving me crazy! Vill lyssna på musik men det är så oskönt med hörlurar+kudde :( Riktiga i-lands problem haha... Nä nu gäspade jag så stort att käken gick av, dags att sova!


Best of me


It's so hard to say that I'm sorry I'll make everything alright
All these things that I've done, now what have I become
And where'd I go wrong

I don't mean to hurt, just to put you first
I won't tell you lies (I'm sorry)
I will stand accused with my hand on my heart
I'm just trying to say

I'm sorry
It's all that I can say
You mean so much and I'd fix all that I've done
If I could start again
I'd throw it all away
To the shadows of regrets and you would
Have the best of me

I know that I can't take back all of the mistakes, but I will try
Although it's not easy, I know you believe me, 'cause I would not lie
Don't believe their lies, told through jealous eyes, they don't understand
(I'm sorry)
I won't break your heart, I won't bring you down
But I will have to say

I'm sorry
It's all that I can say
You mean so much and I'd fix all that I've done
If I could start again
I'd throw it all away
To the shadows of regrets and you would
Have the best of me

Sum 41<3


Fix me

Nu är det bara en sommarlovsdag kvar. En liten stackars sista dag, den sista sommarlovsdagen i hela mitt liv. Deprimerande. Så hur löser vi detta? I brist på saker att fylla mina känslogapande, tydigen bottenlösa grottor, så kanske man kan tillbringa sista dagen med shopping? Shopping är verkligen din bästa och värsta vän. Finns alltid där för dig, fyller dig med lyckliga känslor, både innan och efter. Men på lång sikt så känns det inte så bra längre.... Hahaha jag vet inte varför jag sitter här och undervisar om hur en shopoholic känner x) Jag måste bara lära mig att uthärda vissa känslor. Till vilket pris vet jag inte...väldigt dyrt om jag shoppar haha. Jag vill inte känna någonting alls men samtidigt allt. Det är tufft. Livet, människor, känslor. Jag skulle hellre leva i en av mina böcker haha. Med lyckliga slut och allt vad det innebär.


Falling to pieces

Jag önskar att det fanns smärtstillande för brustna hjärtan. Varför gör jag mig så sårbar? Det här äter upp mig...


Soffhäng

Ligger i soffan och kan inte sova. Har alldeles för många tankar och för lite plats i mitt huvud för dem. Det börjar nästan kännas skönt att skolan snart börjar igen, så att jag kan få lite rutin på mitt liv. Jag har så många känslor inom mig att jag snart spricker. Förra helgen var jag så himla lycklig, jag kan inte tänka mig hur det skulle vara att inte få uppleva det igen. Det är verkligen de små sakerna i vardagen som gör en lycklig. Som att få ett mess av den där speciella personen, höra att man är älskad. Allting kommer bli bra till slut :)

Slut på flummet! Tittar på criminal linds och håller på att dö! Det är så bra men så läskigt! Skulle haft min man här nu. Samma sak med ghost whisperer. Älskar det programmet men det går alltid så sent och det är så läskigt att kolla på själv haha!

Saknar min fina bästis! Har precis umgåtts med henne 24/7 i nästan en vecka, men ändå haha! Jag behöver inte prata med henne varje dag för att veta att hon finns kvar, hon är det ändå.

Har så många fina människor i mitt liv. Det finns så många saker som bara finns där som man aldrig tänker på... Haha jaja :)


.

Jag älskar dig


True friendship never fades


Är det meningen att livet ska vara så ensamt?

Det är en sak som jag har funderat på en tid nu, men vet inte riktigt hur jag ska få ner det i ord. Är man någonsin riktigt lycklig? Jag menar, är vi undermedvetet lyckliga av saker, eftersom vi "borde" vara lyckliga av dem? Hur vet man att man är genuint lycklig? När man väl börjar tänka på det verkar det inte finnas något slut på det. Det poppar upp nya frågor hela tiden. Vad är meningen med livet? Klychigt, men är det inte lite underligt att människan har försökt reda ut det så länge som de funnits, och vi lär ändå aldrig få något svar. Vad ska jag göra med mitt liv? Vad gör andra med sitt liv? Folk umgås hela tiden och jag blir bara mer och mer avskärmad. Mina vänner är nästan inte mina vänner längre. Vissa dagar tycker jag att jag borde anstränga mig mer, andra tycker jag att det är deras fel. Men det är såklart en stor gråzon. Vissa saker var så mycket lättare förr, när man var liten. Eller var de det? Jag har så länge som jag kan minnas haft svårt med kompisar. Även fast de kanske brydde sig om mig och tyckte om att vara med mig så upplevde jag det aldrig som att någon annan verkligen ville vara med mig. Med det menar jag att om vi nu säger till exempel att de aldrig riktigt längtade efter att vara med mig. Nu kanske jag har en skev bild av hur verkligheten var/är, men som min mamma sa till mig häromdagen; "man kan aldrig ta bort en persons uppfattning av någonting". Allting blir vad man gör det till och man är ansvarig för sin egna framgång, men det är svårt. Det är inte så att jag tycker det är jobbigt att vara ensam, utan tvärtom, jag gillar att vara ensam. Men det finns olika sorts ensamheter. Enda sättet jag kan förklara det är med "alone" och "lonely". Jag gillar att vara "alone" men vem vill vara "lonely"? Jag vet att det finns personer som finns där för mig även fast vi inte hörs så mycket. Det är som att jag alltid varit ensam på något sätt. Jag har haft känslan hela livet, så hur ska jag kunna förklara för någon i hopp om att den ska förstå? Jag har försökt. Jag önskar att jag hade en tvilling. Eller någon. Jag har en trygghet, som jag vet aldrig kommer lämna mig. Du är min värld. Men sen då? Ska man känna sig felplacerad hela livet? Kommer det någonsin kännas rätt? Vi föds ensamma och vi dör ensamma sägs det. Jag börjar undra om det är sant, att den enda personen man har är sig själv. Nu blev den här texten lite djupare och intensivare än vad jag tänkt mig, men det kan vara bra att få ut tankarna lite då och då.

Tidigare inlägg Nyare inlägg