Så var det över
Helt plötsligt var lovet slut. Jag hade sån fruktansvärd söndagsångest mitt på dagen, men sen försvann det. Jag bara accepterade att jag inte lyft ett finger, suttit i soffan 2/3 och sängen 1/3 av lovet och inte öppnat en endaste läxbok. Jag bara accepterade och lät det vara. Hur? Jo för jag var värd det! Jag var värd att ha ett sånt lov då man inte gör ett piss så att all ångest och sorgsenhet och allt möjligt bara kunde leta sig ut. Det är så skönt att bara kunna känna allt och veta att man inte behöver träffa någon eller göra något. Bara få vara bitter och ledsen. Låter rätt hemskt haha men det är precis vad jag behövde. Liksom hur frisk är man om man står på en buss och ser ett par, mannen tittar på sin kvinna som att han aldrig varit lyckligare än i det ögonblicket, och jag börjar nästan gråta av avundsjuka. Fick stå där och blunda de sista stationerna för att jag inte klarade av att se det! Tur att jag kan skratta åt det såhär i efterhand x) Jag menar kom igen, jag hade börjat garva om det hade hänt någon annan, gud så löjligt! Haha jaja...
Jag vet inte varför jag skriver sånt här, kan ha att göra med att jag själv tycker det är skönt att läsa om folk som mår dåligt. Inte på så sätt att jag njuter av det, mer att jag tycker det är så löjligt med att dom flesta låtsas att dom mår så bra och är så lyckliga och glada hela tiden när det inte stämmer. Alla har ju sämre dagar eller perioder. Hela samhället är så inställt på att man ska vara så lycklig jämt och jag tycker det är så fel. Men det kan jag skriva om en annan dag haha!
Nu ska jag titta till mina Simpsons (spelet Tapped out, ladda ner nu!)
Godnatt!
