lovemetopieces

Felicia frågade i ett inlägg hur jag och Christian träffades och hur länge vi varit ihop. Tänkte att jag lika gärna kan köra en liten sammanfattning om det hela, hur låter det? Nu kör vi.

Allt börjar med en resa till Grekland. För er som jag inte babblat sönder öronen på, så åkte jag och min allra finaste kompis Agnes ensamma till ön Santorini i slutet av sommaren. Det resan gjorde väldigt stort intryck på mig och jag känner att jag kom mycket närmare Agnes än jag någonsin gjort. Det finns flera tillfällen där vi började gråta eller kramades hårt och sa att vi älskade varandra. Hon är så fin, min Agnes ^^ Är verkligen lycklig över att få känna henne. Oj nu spårar vi lite här...

Men på planet hem var både hon och jag (mest jag tror jag haha) riktigt deppiga. Jag kom hem till ett tomt hus. Mörkt. Tyst. Ensamt. Efter cirka två timmar ringde Agnes mig, sa att hon inte stod ut med att vara hemma hos sig. Jag sa att jag kände det samma, så hon rushade hem till mig (hon bor en backe bort). Några kompisar till Agnes som går i hennes klass var i Rudan den kvällen, och de hade frågat om Agnes ville komma dit. Innan resan hade jag antagligen inte hängt med, men nu var jag så himla deppig, behövde tänka på något annat och jag hade en helt ny inställning till livet så vi drog på en gång!

Väl där så hittar vi Agnes kompisar sittande vid ett bord. Vi gick runt och hälsade på alla, och det var DÅ jag träffade Christian för första gången. Jag la inte märkte till honom när vi hälsade, men det kan bero på att jag blir så himla spänd och tillbakadragen vid första mötet med nya människor :P

De platser som fanns kvar var på kanten, mittemot Christian och Danne. Så vi satte oss där, men Agnes gick iväg för att prata ostört med sina kompisar, så helt plötsligt satt jag helt själv. Det var typ 2 meter mellan mig och den närmsta personen förutom C och D, men de satt och snackade med varandra.

Självklart börjar paniken växa haha, mobbade tjejen som sitter själv i hörnet, som inte känner någon eller har något att säga. Hade inte ens något att se upptagen ut med. Men stenen släppte, räddningen kom! Christian och Danne började snacka lite med mig och jag började slappna av lite :P Jag fastnade direkt för Christian, han var intressant och fick mig att skratta.

Tillslut kom agnes tillbaka och vi blev bjudna på dricka och vi fyra började prata mer och mer. När de andra sen ville röra sig vidare till ett annat ställe i Rudan, så bad jag till gud typ haha att Christian och Danne skulle sitta kvar med mig och Agnes som inte orkade flytta på oss. Och som tur var så stannade de. Vi pratade och skrattade mer och mer, och vissa personer blev nog lite lulliga i skallen haha, nämner inga namn ;P Men jag hade skitkul och flummade som vanligt och var verkligen mig själv till 100. Brukar annars känna att jag kanske drar mig tillbaka lite, men nu brydde jag mig verkligen inte. Antingen så gillade de mig eller så fick de tycka att jag var helt knäpp, det gjorde mig ingenting den kvällen. Jag mådde så himla bra, deppigheten var som bortblåst.

Jag kommer inte ihåg hur vi kom fram till det, men helt plötsligt hade vi frågat om killarna skulle följa med hem till Agnes efter och kolla på film. Det gjorde dom, och vi skrattade och hade deeptalks och allt möjligt. Jag trivdes verkligen i situationen, på något sätt så kändes det så rätt. Som att det alltid varit så. Lite pinsam var jag nog oxå haha, kommer ihåg att vi lekte "Vad är jag" och jag skulle ju självklart vara en snopp x) Typiskt min natthumor...Så jag svarade att jag var en hård sak typ. Agnes fattade ju direkt vad det var jag låg och hysteriskt fnissade åt. Men det gjorde inte killarna!! Haha gud...Christian trodde tom att jag skämtade när jag sa att jag var en snopp :P

Men för att komma till saken. Vi träffades för första gången den 6 augusti och vi har väl varit tillsammans i (väntar på svar från Christian haha...) okej, vi kom fram till att datumet är den 24 september. Haha, så fick det bli.

Vi har rätt olika intressen, men är nog ganska lika på många psykiska plan (kan man säga så?). Han är så som jag önskar att jag var ibland. Väldigt öppensinnad/sinnig(?) (äsch, ni fattar) och världens mest omtänksamma person. Ibland kanske han är lite väl envis, men det är ganska charmigt. Han har också väldigt coola ögon. De är brun/bärnstens spräckliga i mitten och blå ut mot kanterna. Tur att jag kan simma, för man drunknar nästan i dem. Älskar att dra fingrarna genom hans hår och när han kramar om mig i sömnen. Nämde jag att han är världsbäst på massage oxå?? Haha låter som jag försöker sälja in honom men tyvärr, han är i mina ägor, och jag planerar inte att släppa honom.